söndag 30 maj 2010

Pappas flicka!

Andreas har tydligen varit ett sådant barn som har varit överallt och ingenstans och med blixtens hastighet. Det verkar som om detta går i arv...

Att ha fina grejor på vardagsrumsboret är nu ett minne blott. Nu når man överallt och kan prommenera längs efter bordet.


Städar nöjt i en låda som lämnats på glänt medan jag plockar i köket. Duktig!


Även besticklådan var i behov av en rejäl städning och skedarna behövdes smakas på för att se om det eventuellt fanns mat på dem. Även mamma fick smaka på några. Bra sysselsättning medan man lagade mat. Kanske inget man gör ofta eftersom det slutade med att man fick diska i princip allt efteråt.


I skräpskåpet kan man också gömma sig och plocka lite.

Priset var ändå när vi hörde gnäll från rummet vilket oftast betyder att Lea ställt sig mot något och vill ha hjälp att sätta sig ner igen. Andreas gick in i rummet och hittade henne så här. Förstår inte hur denna otroligt vingliga fröken lyckats balansera sig upp på en kärra som rullar iväg så fort man petar i den. Hon ville helt enkelt åka i den, roligt var det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar